Förord 2010. Så från ett historiskt perspektiv kan

Förord

Landskap,
eller snarare län, som administrativa enheter, har existerat sedan svenska
rikets år 1643 års regeringsform (Regeringsformen 1634,  §23) fram till 2010. Så från ett historiskt
perspektiv kan man inte nödvändigt säga att det finns något nytt med att ha ett
mellansteg mellan kommunerna och centralförvaltningen. Dock finns det också markanta
skillnader, så som Marco Pribilla i sin Pro Gradu “Maakunnat vastaan läänit”
skriver “läänit maaherroineenhan ovat aina olleet valtion edunvalvojia
toimialueillaan eivätkä ole muodollisesti katsoen millään tavalla edustaneet
alueensa väestöä suhteessa keskushallintoon” (Marco Pribilla s. 13-14) . Medan de planerade landskapen skall vara
demokratiskt styrda, åtminstone i
teorin.

We Will Write a Custom Essay Specifically
For You For Only $13.90/page!


order now

Det finns en viss svårhet i att behandla denna reform då man har i olika
sammanhang refererat till itsehallintoalueet, SoTe alueet, landskapsreform och
så vidare till och med då man refererar till samma sak. för stunden verkar
diskursen vara landskap, Landskapsreform och Social och Hälsovårdsreform och
dessa är termerna jag skall försöka hålla mig i. Bör också noteras att
sammanslagningar av landskap som sköter om Social och hälsovårdsärenden bör
kallas för omsorgsregioner enligt statens språkvårds påbud. (Institutet för de
inhemska språken “Lausunto tulevien itsehallintoalueiden nimistä 2015)

Introduktion


Centerpartisten Juha Sipilä vann riksdagsvalet och formade sin borgerliga trepartsregering
med Samlingspartiet och Sannfinländarna tog de som ett av sina så kallade
spetsprojekt Social- och Hälsovårdsreformen och en viktig del inom den är
landskapsreformen. (Sipiläs regering,
Regerinsprogrammet kap. 9) Planen är att re strukturera landets förvaltning
till tre nivåer av lokalitet med olika uppgifter och således klargöra
arbetsindelningen. (Hallituksen Linjaus
Maakunnille Siirrettävistä tehtävistä, 5.4.2016)

För stunden existerar det generellt två nivåer av lokalitet i förvaltningen,
den lokala baserad kring kommunerna och centralstaten som sköter både
riksomfattande ärenden men även regionala ärenden genom vissa av sina
ämbetsverk. Om Landskapsreformen går igenom kommer förvaltningen att stå på tre
fötter, den lokala kring kommunerna, den regionala kring landskapen och den
statliga, kring centralstaten

Denna omstrukturering av uppgifter omfattar cirka 350 organisationer och
215 000 årsverken

Enligt
riktlinjer av undertecknade av landets regering den 5 april 2016, efter en
regeringskris som “nästan fällde regeringen”(Kaleva,
5.11.2015) skall 18 nya landskap och fem omsorgsregioner träda i kraft i
och med 2019 (Hallituksen Linjaus
Maakunnille Siirrettävistä tehtävistä, 5.4.2016)

Dessa fem omsorgsregioner är samarbetsorgan av landskap som sammanslagit
sig för att sköta specialhälsovården inom sitt område, något som redan
existerar i form av t.ex. HUCS i huvudstadsregionen, dessa fem omsorgsregioner
är byggda runt fem universitets sjukhus. (Sosiaali-
ja terveydenhuollon järjestämisvastuu ja aluejako, 8.3.2016)

I framtiden
skall kommunerna som lägsta och mest lokala instans sköta om lokalt deltagande,
utbildning och andra lokala uppgifter stiftade i lag samt andra
självstyresuppgifter.

Landskapen
i sin tur sköter om social och hälsovården, regionala utvecklingsprojekt,
främjandet av landskapsidentitet och kulturen samt övriga regionala tjänster
som stiftas i lag.

Den
statliga förvaltningen upprätthåller och tryggar rättsstaten de grundläggande
rättigheterna, svarar för säkerheten och sköter de internationella och
rikstäckande uppgifterna samt har tillsyn över jämställdhet och
allmänintresset.  (Hallituksen Linjaus Maakunille siirrettävistä tehtävistä 5.4.2016)

till
landskapen överförs uppgifterna av Närings-, trafik och miljöcentralen de så kallade
NTM-Centralerna och TE-byråerna landskapsförbunden, samt delar av
regionalförvaltningsverkens och kommunernas uppgifter. De ovannämnda NTM och TE
centralerna skall upplösas i och med 2019 med införseln av de nya landskapen.
De resterande uppgifterna från de ovannämnda verken blir under statlig tillsyn
men omorganiseras.

Till
skillnad från landskapen och länen av det förflutna som fungerade som
centralstatens piskor i regionen med länshövdingar valda av presidenten på
statskontorets förslag, skall de nya landskapens styrelse vara demokratiskt
valda och representera invånarna i regionen. (Hallituksen
esitys eduskunnalle maakuntauudistukseksi ja sosiaali- ja terveydenhuollon
järjestämisuudistukseksi sekä niihin liittyviksi laeiksi)

                                                                                                                                                     

Analys

Vid
förhandlingsbordet om de nya landskapen, landskapsreformen och SoTe reformen i
det stora gjordes det en tjänstemanna undersökning av Social- och
Hälsovårdsministeriet som kom ut den 5.11.2015 samma dag som sipilä hotade att
fälla regeringen om inte Samlingspartiet gick med på Centerns krav av 18
landskap, (Kaleva 5.11.2015) samtidigt krävde Samlingspartiet att mängden
landskap skulle inte överskrida 12 stycken. Social och Hälsovårdsministeriet
under ledning av Sannfinländaren Pirkko Mattila utredning förespråkade ett
alternativ med färre enheter, 4-5 eller 10-12. (STM 2015 Virkamiesselvitys:
Uusien itsehallintoalueiden Muodostaminen s. 4). Ändå bara om ett par dagar
publicerades det att en SoTe fred hade åstadkommits och Samlingspartiet gick
med på kraven om 18 landskap och fem omsorgsregioner.

Enligt
analys gjord av YLE den 7.10.2015 (Yle.fi
Analyysi: Sote-uudistus on vääntö kokoomuksen ja keskustan vallasta) visar
det sig att ju mera landskap med desto större frekvens kommer de vara
centerstyrda, dock måste det noteras att YLEs analys inte tog i beaktande
möjligheten med över 13 landskap, vilket å sin sida påpekar på faktumet hur
oväntat Centerpartiets krav var på ett realistiskt plan, ändå måste det noteras
att regeringsprogrammet nämner tom. 19 landskap som en övre gräns. vid fallet
av 5 landskap skulle centerpartiet varit största partiet på två regioner och
samlingspartiet på 3 regioner medan i fallet av 13 landskap; det största
antalet YLES analys räknade med, skulle Centerpartiet ha 7 mandat
Samlingspartiet 4 mandat och Socialdemokraterna två mandat. Förmodligen i
fallet av 18 stycken landskap kommer Centerns vinst bli ännu större. Då kan man
förstå den starka politiska viljan i centerns rader för maximal mängd landskap
fast Social- och hälsovårdsministeriets tjänstemanna rapport hävdade att det
skulle vara i längden ohållbart med så många regioner med ett så lågt
invånartal. Den 7.11.2015 gick Samlingspartiet med på Centerns krav om 18
landskap (yle.fi Kokoomus hyväksyi
sote-ratkaisun) och i gengäld fick de inskrivet klausuler om klientens
valfrihet som enligt Jussi Saramos bloggartikel är en “20 miljarders bisnes” åt
samlingspartiet. (uusisuomi.fi 6.4.2016
Jussi Saramo) Denna valfrihet och modell var landskapen förväntas inköpa
service av producenter är helt i linje med New Public Management.

Dessa 18
nya landskap, eller självstyresområden, eller social och hälsovårds områden;
termen har ändrats frekvent på sistone, skall generellt vara geografiskt lika
de nuvarande finska landskap med små ändringar, vissa kommuner har önskat ändra
landskap för att komma till en av de andra fem omsorgsregionerna, har som en av
sina huvuduppgifter att organisera och finansiera social och hälsovården inom
sig eller i samarbete med andra landskap. Detta till skillnad från nuvarande läget
var kommunerna finansierar sjukvården, dock oftast i samband med andra
kommuner.

Landskapens
verksamhet finansieras huvudsakligen med statlig finansiering och delvis med
klientavgifter som tas av serviceanvändarna, det vill säga patienterna.
Finansieringen bestäms på basis av landskapets invånarantal och dels enligt
servicebehovet och andra omgivningsfaktorer. 
Denna finansiering skall drivas in genom en ökning av
förvärvsinkomstbeskattning, samtidigt kommer man att kräva en sänkning på
kommunskatten med 12,3 procentenheter i samtliga kommuner. (Regeringens
proposition) Detta har ytterst stor vikt för framtiden av små kommuner med
ohållbar befolkningsstruktur då oket av det tunga social och hälsovårdssystemet
lyfts från deras axlar, detta kan ha en positiv inverkan på lokaldemokratin,
vilket var en av regeringens riktlinjer i proposition, då små kommuner behöver
inte längre sammanslås för att klara sig av de krav statsmakten lägt på dem.
Mellan åren 2007 och 2016 har det skett 75 kommunsammanslutningar och mängden
kommuner har sjunkit med 119 eller ungefär en fjärdedel av alla kommuner i
Finland. (kuntaliitto: Kuntaliitokset) Man
kan förvänta sig att behovet av vidare kommunsammanslagningar sänks i och med
landskapsreformen.